García Lorca, Federico

García Lorca [gar(ialc´rka] , Federico, f. 5 juni 1898, d. 19 augusti 1936, spansk författare. G. växte upp i en kulturellt livaktig miljö i Granada, som stimulerade hans fallenhet för teckning, måleri och musik. År 1917 inledde han en livslång vänskap med Manuel de Falla. Han kom 1919 till Madrid för att fortsätta sina universitetsstudier. Där lärde han känna Juan Ramón Jiménez, Salvador Dalí och Luis Buñuel och snart också poeterna i den blivande generación del 1927. G. gjorde två resor över Atlanten, 1929–30 till USA och Cuba och 1933–34 till Argentina och Uruguay. Särskilt den första blev konstnärligt berikande. Åren 1932–36 ledde han studentteatern La Barraca som turnerade på landsbygden och där spelade de spanska klassikerna. G. mördades av Francosidan utanför Granada i gryningen den 18 eller 19 augusti 1936 i början av det spanska inbördeskriget.

G. utvecklade sin mångsidiga begåvning främst inom poesin och teatern. Samma mäktiga lyriska kraft finns i dem båda. Men G. hade också ett väl utbildat sinne för det lekfulla och farsartade. Det finns otaliga vittnesbörd om vilken utstrålning han hade. Debutsamlingen Libro de poemas ('Diktbok', 1921) är tydligt påverkad av Jiménez och Antonio Machado, men tonfallet är djupt personligt redan i Primeras canciones ('Första sångerna', skrivna 1922, utgivna 1936) och Canciones (skrivna 1921–24, utgivna 1927; på svenska finns ett urval med samma titel). Med de mörka, suggestiva samlingarna Poema del cante jondo ('Flamencodikt', skriven 1921, utgiven 1931) och Romancero gitano (1928; "Zigenarballader") uppnådde G. en enorm popularitet, som han själv inte var odelat förtjust i. Som ett litterärt uppbrott och uppror framstår den av ett våldsamt surrealistiskt bildspråk präglade diktsamlingen Poeta en Nueva York ("Poet i New York"), postumt utgiven 1940. Den är en protest mot den förtryckta människans alienering i en skrämmande storstadscivilisation. En av G:s mest kända dikter är tillägnad minnet av den för generación del 1927 så betydelsefulle tjurfäktaren Ignacio Sánchez Mejías som blev ihjälstångad 1934: Llanto por Ignacio Sánchez Mejías ("Klagosång över en tjurfäktares död").

I G:s teater är det lekfulla och farsartade framträdande i debutpjäsen El maleficio de la mariposa ('Fjärilens häxkonst', skriven 1919, framförd 1920), La zapatera prodigiosa (1930; "Den underbara skomakarfrun"), Amor de don Perlimplín con Belisa en su jardín (1931; "Don Perlimplíns kärlek till Belisa i sin trädgård") och även i den mer tragiska Doña Rosita la soltera o El lenguaje de las flores (1935; "Fröken Rosita eller Blommornas språk"). Mariana Pineda (1925) är ett frihetsdrama som utspelas under 1800-talet. Det är dock med sina tre sena tragedier i spansk landsbygdsmiljö som G. blivit en av världens mest spelade dramatiker: Bodas de sangre (1933; "Blodsbröllop"), Yerma (1934) och La casa de Bernarda Alba (1936; "Bernardas hus"). Ämnena är tidlösa: kärlek, död och ofruktsamhet. Handlingen drivs obevekligt framåt som i grekiska ödesdramer. Motsvarigheter till "Poeta en Nueva York" inom dramatiken är Así que pasen cinco años (1936; "Om fem år") och de först 1978 utgivna och på 1980-talet spelade pjäserna El público ("Publiken") och Comedia sin título ('Komedi utan titel'), prov på en surrealistisk och tidig absurdistisk teater som G. själv satte högt men rönte föga förståelse för.

G. förenade på ett fruktbart sätt traditionsmedvetande och förmåga till förnyelse. Länge var den traditionella bilden – zigenarballadernas och bondedramernas G. – den förhärskande. Under senare årtionden har en rikare, mer komplicerad bild vuxit fram. Det har skett under motstånd från G:s arvingar. Särskilt ovilliga har de varit att släppa fram opublicerat material som vittnat om G:s homosexualitet. Det ledde till att hans Sonetos del amor oscuro ('Den mörka kärlekens sonetter') publicerades i franska La Pléiades utgåva av G:s samlade verk (1981) innan de trycktes på spanska. G. var inte i snäv mening politiskt engagerad, men han visade i ord och handling att han stod på folkets, de fattigas och utstöttas sida. Han representerade allt vad Francos anhängare avskydde.

Vid sidan av översättningar av olika diktsamlingar och teaterpjäser finns av G. på svenska också flera poesiantologier, t.ex. Vistelse på jorden (1950, som till lika delar upptar dikter av G. och Pablo Neruda) och Närmare blodet än bläcket (1984). Ulf Björlin har gjort operor av två pjäser av G.: "Om fem år" och "Don Perlimplíns kärlek till Belisa i sin trädgård".


Kjell A. Johansson

Källa Nationalencyklopedin

Tillbaka